Tor är ett system för att vara anonym på Internet, vilket är vida omskrivet. Senast läste jag en artikel på IDG.se om Tor: http://www.idg.se/2.1085/1.458775/sa-stark-ar-tor
Men när använder man Tor? I artikeln använder man ett exempel där Anna vill kontakta en tidning för att skvallra på sin korrumperade arbetsgivare:
Någonstans i världen sitter Anna och vill kontakta tidningen Bladet utan att det hon tänker berätta om sin korrumperade arbetsgivare ska kunna spåras till henne. För att kunna gå in på Bladets hemsida och lämna sitt tips utan att kommunikationen kan spåras använder hon sig av Tor.
…Meddelandet som kommer fram till Bladet har alltså inte Anna som angiven avsändare, utan den utgående Tor-noden. Därmed går det inte att spåra meddelandet till Anna om någon avlyssnar det. I Annas ände ser man på motsvarande sätt att ett krypterat meddelande skickats till ingångsnoden, inte att det är på väg till Bladet.
Exemplet är väl korrekt, men man missar ändå poängen. Det som Tor framför allt ser till är att Anna förblir anonym gentemot tidningen hon kontaktar, inte mot den korrupta arbetsgivaren.
Om Anna använder Tor på sin dator på arbetet tar hon en annan risk: Arbetsgivaren ser att det går ut Tor-trafik från hennes dator. Om arbetsgivaren är verkligt ond så skvallrar detta om att Anna har något hon vill dölja.
Det uppenbara användningsområdet för Tor är när du vill förbli anonym mot tjänster på Internet. Och när vill man det? Till exempel om man vill logga på ett system med stulna inloggningsuppgifter och inte vill att intrånget skall kunna spåras tillbaka till en själv.
Alla artiklar om Tor försöker tyvärr släta över detta “onda” användningsområdet och framhålla de mer “goda” tillämpningarna.