Jag ägde aldrig en Macintosh ”när det begav sig”, jag hade aldrig vare sig budgeten eller kunskapen att hantera dem. Under 90-talet var Macintosh något för företagare, t ex fotografer eller jurister, och definitivt inte något för gemene man.
Under andra halvan av 90-talet började PC-marknaden komma ikapp Macintosh på allvar. Med Pentium II processorn och Windows 95 började plötsligt PC kunna konkurrera med Macintosh, till ungefär halva inköpskostnaden. När de stora programvaruföretagen började släppa sina program till PC satt man med en Mac-dator som både var dyr och hade ett mindre programutbud.
Kort sagt gick det utför för Mac, och det såg mörkt ut.
Någonstans i denna veva tog man tillbaka Steve Jobs som VD för Apple, och började stöpte om företaget i grundet. I stället för företagare valde man att satsa på ”lyxiga” konsumentprodukter. iMac blev konsument-varianten av Macintosh (i-et står för Internet), och såldes framförallt in med en banbrytande design.
Jag har som tidigare nämnts aldrig själv varit Mac-ägare (förutom ett par försök att installera Open VMS på iMac G3 under universitets-tiden runt 2005), men har alltid varit fascinerad av Apples PowerPC-datorer. På sista tiden har jag skaffat mig ett par iMac-datorer med PowerPC-processorer av ren nyfikenhet. iMac-datorerna har fördelen jämför med andra Macintosh att de ligger närmare ”standard” när det gäller hårdvara, t ex använder de vanliga SATA-hårddiskar och USB-tillbehör.
Den viktigaste jag lärt mig är att det inte kan ha varit särskilt roligt att vara Apple-användare under 00-talet.
Till att börja med gjorde Apple det nödvändiga skiftet från MacOS (version 9) till förmån för MacOS X, som var baserat på BSD. Detta skifte bröt fullständigt bakåtkompatibiliteten för alla programvaror. Tidiga versioner av OS X kunde fortfarande köra program för Classic, men det krävdes att du installerade Mac OS Classic parallellt med OS X, en form av virtualisering av hela operativsystemet.
Efter bara något år kom nästa smäll: Apple släpper stödet för PowerPC och går över till Intelprocessorer. Version 10.6 av Mac OS (Snow Leopard) finns som beta-version för PowerPC-datorer, men släpptes aldrig i skarp version. Den som köpte en ny PowerPC Quad G5-dator för väldigt, väldigt mycket pengar slutet av 2005 måste ha blivit väldigt besviken ett par månader senare.
I efterhand var båda dessa byten helt klart nödvändiga för att Macintosh skulle överleva, men det är helt otroligt att Apple lyckades med konststycket utan att gå under. Personligen tror jag att det starka varumärket och det starka design-fokuset hjälpte till, det gjorde att man ville ha en ny iMac, och accepterade att man egentligen tvingades byta dator redan efter 3 till 4 år.
Apple-datorer från 1999 (broschyr)
Mina iMac PowerPC
iMac G3
I mina ögon är iMac G3 den mest ikoniska datorn Mac-datorn. Datorn var den första som lanserades efter att Steve Jobs kommit tillbaka som VD för Apple, och satte en helt ny standard för hur en dator kunde se ut. Till och med strömsladden är designad och följer färgen på datorn, och den ikoniska cirkelformade musen är väl känd både för sin design och sin oanvändbarhet.
iMac G3 innehåll många djärva nymodigheter, t ex så finns det inte någon floppy och det är USB som gäller för mus och tangentbord.
Denna iMac har sitt ursprung från Falun Kommun och har en stöldmärkning därifrån. Jag köpte den av Olle, som mycket generöst även bjöd på en Apple-broschyr från 1999 (se ovan).
- Modellnummer: M5521 (Slot-in CD-ROM model)
- Tillverkningsår: 1999
- Processor: 350 MHz PowerPC
- Färg: Blueberry
- Serienummer: PT947CXUHTM
- Operativsystem: Mac OS Classic 9.2.2
iMac G4
iMac G4 tog designen till sitt yttersta, men sin halvklotsformade kropp och smäckra LCD-skärm, men i och med sitt höga pris så blev iMac G4 inte samma försäljningssuccé som iMac G3. Den släpptes i några olika modeller, framförallt med olika skärmstorlekar (15, 17 eller 20 tum). Med iMac G4 är färgerna från G3 borta , och den Apple-vita designen tar över.
Mitt exemplar är i ganska bra skick, men har gulnat något runt skärmen och på tangentbordet. Jag har modellen som släpptes 2003 (1 GHz processor, men inte USB2.0-stöd). Jag saknar en matchande mus, utan har en svart Apple Pro-mus.
- Modellbeteckning: PowerMac6,1
- Skärmstorlek: 17 tum
- Tillverkningsår: 2003
- Processor: 1.0 GHz PowerPC G4 (7445)
- Serienummer: QT3081PMSD3
- Operativsystem: Mac OS X 10.3.9 (Panther)
iMac G5
Med iMac G5 börjar designen normaliseras något, mot den form som de flesta all-in-one-datorer har idag. Detta var den sista generationen av PowerPC-baserade iMac, och under 2006 kommer en Intel-baserat iMac med i stort sett identiskt utseende. Designen får den att likna ”en tjockare LCD-monitor” och marknadsfördes som ”den tunnaste desktop-datorn någonsin” av Apple.
Mitt exemplar är väl bevarat, och jag har uppgraderat till en 250 GB SSD-hårddisk för lite extra snabbhet. Jag har mittenvarianten med gigabit-nätverkskort och den är uppgraderad till 1 GB RAM. Denna modell var för övrigt den sista Apple-modell med inbyggt modem.
- Modellbeteckning: PowerMac8,2
- Skärmstorlek: 20 tum
- Tillverkningsår: 2005
- Processor: 2 GHz PowerPC G5 (970FX)
- Serienummer: W8539796SDZ
- Operativsystem: Mac OS X 10.5.8 (Leopard)
